torsdag 8 maj 2014

En lekplats i himmeln

Stjäl gärna spillror lämnade åt evighet
Lämnade av överflödet och vältrandet
Kvasten samlar rester efter frossande
Deras lekplats var himmeln, men priset högt
Den trasiga vasen, med sin salta tår, står lämnad
Kantstött och repig
Utstött och trasig
Övergiven och ensam, uppgiven och tillbaka till start
Väggarna talar till henne och påminner
Så hon river dem ursinnigt
Deras himmel blir aldrig hennes
De hon har vaggat har hon svikit och lämnat
Deras öde är inte längre hennes

onsdag 7 maj 2014

Jesus i sten

En Jesus i sten
När kommer han förbi?
Kaffet har kallnat och brödet är torrt
Men jag sätter på en ny kanna...
Och jag väntar... och väntar...

Jag är en hund och riddare
Jag kryper på alla fyra i gyttja
Och jag sträcker svärd från min sadel
Samtidigt väntar jag på en Jesus i sten

Jag vandrar planlöst i ett töcken
Tvärsäker på vart jag ska
Krälandes, ridandes och väntandes
Släpandes på ett ok
På tå, lätt, likt en fjäder i vinden

På en flotte i forsen
Sitter jag stilla, i okontrollerbar fart
Jag sitter stilla och väntar...
Jag väntar på en Jesus i sten

Normfri

Mina tindrande och brunmelerade barnögon söker nyheter och jag slukar med en svulten mans aptit alla intryck på min väg
De vårsprittande benen med sommarknäskorpor kursar utan karta och plan
Ändå och just därför finner jag min väg
Ändå och just därför finns en mening och kärlek, en bejakande och varm kärlek
Fri från erfarenhet och utan bojor
Inga stigma
Ingen norm
Jag gör allt och inget och jag gör det nu

lördag 25 maj 2013

Distinguished simplicity

Painfully beautiful and distinguished in it´s simplicity. Agony versus hope, hope of a rescue from what´s written in time. A cry of independence, but also a call for help...
Torn in two.
Broken by nature.
They say time heals. This I doubt, but hope is true. Only hope can cure my agony, the agony that lays beyond... the agony of a future that´s written in time...
Knowledge of my ignorance makes me able to linger. Ignorance provides hope. A painful but beautiful ignorance, distinguished in it´s simplicity. I stand tall, awaiting my rescue. Independent in tears, awaiting tomorrow, fearing the unknown...
"Have no fear for when I´m alone. I´ll be better of than I was before. I got this light, to be around to grow. Who I was before I cannot recall. Long nights allow me to feel I´m falling as the lights go out. I´m falling safely to the ground. I´ll take this soul, that´s inside me now. Like a brand new friend, I´ll forever know. I got this light and the will to show, I will always be better than before."

Ignorance makes me able to fly and to fly is to be free. Unbound by responsibility my freedom becomes visible again. For too long it has dwelled in darkness, unreachable and untouchable. Someone please make me ignorant, so that I, again, can be free. Free to fly where ever I set my eyes.

Björn Hellkvist

                                                                                                                           

söndag 5 maj 2013

Tankar på ett tåg


Tar tåget till Malmö idag. Att byta motorväg mot räls innebär en total tidsförlust på två timmar och tjugoåtta minuter. Känns som att bilen, om än aningen dyrare än tåget, blir det framtida valet. Valet är givetvis helt oförsvarbart gällande miljöpåverkan, men om livspusslet skall gå ihop och dagistider hållas får det till en drastisk förbättring i de kollektiva transporternas tidseffektivitet för att döttrar och fru skall hållas glada. Komfortmässigt är det outstanding att åka tåg jämfört med bil. Jag kan luta mig tillbaka och stänga locken och inte öppna dem förrän jag är framme vid resans mål, eller så kan jag välja att studera vårt vackra sund när havsglimtar ges. För bara några minuter sedan kom en vacker kvinna och slog sig ner i sätet mittemot, det händer aldrig i bilen, på E 6:an. Oavsett hur komfortmässig och behovstillfredsställande tågresan än må vara står dock alla fördelar sig korta i kampen om tiden. Det samhälle vi har idag värderar tid högre än något annat och ändå är det just detta som jag ständigt har ont om. 

tisdag 30 april 2013

Ett besynnerligt tidsfördriv

Att tycka och tänka är ett oerhört tacksamt tidsfördriv för den utan fakta. Andra individers principer och värderingar låter jag vara just deras och jag lägger ingen större energi på att analysera varför folk tycker och tänker som de gör. Att mina val i livet betygsätts av människor som inte känner mig eller vet vad jag står för bekommer mig inte det minsta. Det är något jag får räkna med som en offentlig person, det ingår liksom i paketet. De val jag gör i livet gör jag för min egen och min familjs skull och elaka tungor kan inte få mig att tveka inför att fortsätta på den inslagna vägen. Ingen ska heller missta sig och tro att jag ägnar tid och kraft åt att läsa besynnerliga öppna brev, som med all tydlighet riktas till min person. Utan att ha läst några sådana brev har jag ändå via vänner fått förklarat att de existerar. Jag konstaterar lugnt att så möjligtvis och även troligtvis kan vara fallet och återgår till att ägna mig åt konstruktivare uppgifter.

   

måndag 29 april 2013

Morgonsoffor

Ytterst sällan finns tiden att sitta ned med en kopp te och verkligen följa SVTs eller TV4s morgonsändningar. Oftast råder TV-förbud för att barnens påklädnad och andra morgonrutiner och måsten skall hinnas med. I morse hade jag dock förmånen att hemifrån soffans bekvämlighet förbereda en föreläsning inför kvällen och i bakgrunden stod TVn på. Jag kan inte låta bli att fascineras av gästers och expertpanelers försök att ständigt säga smarta saker för att framstå som intellektuella. Oftast resulterar det i resonemang som förvirrar bort sig själva i en djungel av ord och inte sällan blir den som förvirrat söker en utväg ut ur djungeln avbruten på grund av tidsbrist. Så många smarta människor som får så få saker sagda på så lång tid... TV4s morgonsändningar är värre än SVTs.

Men oj vad de ser ut att laga god mat! Tänk om jag kunde vara lika nytänkande som TV-kockar.